Jag tror att det finns människor som har sina egna favoritspel. Vissa gillar till exempel olika sportspel, medan andra föredrar lugnare spel. Kanske även korsord. Min mormor löser korsord när hon har tråkigt. Klassiska korsord, där man skriver in ord, eller så gillar hon att lösa sifferkorsord. Eller sudoku. När jag hade tråkigt och ville spela något spel och var ensam hemma, så provade jag också att spela just sudoku. Jag provade det lätta och sedan det medelsvåra. Och jag kan säga er att det var verkligen otroligt svårt – även om det stod att det var lätt och att det var för nybörjare, så var sudoku verkligen väldigt utmanande för mig.

Som för en expert, för någon som har löst det här i riktigt lång tid. Jag blev chockad – hur kan jag inte kunna det här, när det ska vara enkelt? Så jag bad mormor att visa mig hur hon spelar sudoku. Hon visade mig, men jag förstod det ändå inte. Så jag insåg att sådana sudoku-pussel eller andra korsord helt enkelt inte är något för mig. När det gäller spel i övrigt så gillar jag framför allt att spela schack. Det var just min farfar som lärde mig det. Farfar spelade verkligen mycket schack. Och han spelade också med sin granne. Det var faktiskt fyra personer, ett gäng, som spelade schack. Men tyvärr gick de bort en efter en.

Och det till himlen, så till slut var det bara jag kvar för farfar. Han lärde mig det. Och jag kan säga er att han lärde mig riktigt bra, så att jag nu vinner över nästan alla som jag spelar schack med. Mormor var ibland ganska avundsjuk på att hon inte lyckades lära mig sudoku, medan farfar lärde mig att spela schack bra på bara några timmar. Jag har till och med en bok om schack hemma. Det här är roligt, och jag tror att om det finns människor som också vill lära sig schack och förstå spelet, så borde de inte heller motstå en bok som handlar om just det. Då kommer de åtminstone att veta vad schack är och hur man spelar det bra.
